Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

tystnad

En konstig tystnad har utbrett sig
varje gång jag försöker tala med er
växer en vägg blixtsnabbt upp framför mig
Det är bara tyst och stilla

Språket
orden
som alltid varit mina närmaste vänner och
min tröstare
har övergivit mig
Har jag kanske gjort eller sagt något
som sårat er
Ni, mina vänner

Det har pågått någon sorts storm omkring mig i flera år
med händelser bortom min överblick
och stundtals har det verkat som om ett inre
ömsande av skinn
pågått en längre tid

Men
Ibland hör jag måsarna, känner kvällsbrisen,
minns stränderna....




Fri vers av PetraSally
Läst 431 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-04-03 08:09



Bookmark and Share


  Lilla My* VIP
Tystnaden o orden som sinar är svår ibland men ditt fina avslut på dikten visar att det finns en väg ut ur....
Fint skrivet!!
2007-04-06

  Jan Linderoth
Suverän beskrivning! Känner djupt! Väner borde st pall i vilka stormar som helst! Måsarna använder dem och ur brisen föds starka vindar! Applåd från mig!
2007-04-06

  Karin Rosberg
Fin dikt med inslag av sorg; sista strofen är suverän......inger hopp!
2007-04-03

  Myy VIP
Jättefint! Får mig att tänka på skrivsvackorna, när orden bara är borta. Sista strofen är helt underbar, den lyfter och bevingar...
2007-04-03

  alvan
En jättefin text, med en fin genomgående ton av sorg och saknad. Känns ledsamt och med en tomhet, att saker och ting sker utöver vår vilja.
Hoppet känns starkt!
2007-04-03
  > Nästa text
< Föregående

PetraSally
PetraSally