Tungan blev hans bane
Nu skall jag berätta en sorgelig saga
Som slutar i envig som ingen behaga
Ty männen i handling dom satt vid ett gille
Med huggande tungor dom fick som dom ville
När stånkorna drickes i rasande takt
Förlorar den drukne sin tänkande makt
Och låter sig lindas i okvädesord
Som slutar i svordom och falskelit mod
De drukna begynte med nävarna slå
Från salen med rinnande näsor fick gå
På tunet med svärdet i handen de gick
Det glimmar i kvällning av såren de fick
De fränder som kommer och tar sig en titt
Får se hur man klyver en skalle i mitt
Och efter han torkat sitt svärd på hans kläder
Han säger så går det när munnen ger väder