Tristessen personifierad skrev en tes
om människan som väckte henne
från hennes känslors bakvatten

Han trissar upp henne
får henne att nå höjder
som hon har aldrig drömt om

algerna bredde ut sig över hennes händer
som slammet som får stenen att halka ur handen
och hon försöker omfamna honom . . .

men tappar grepet
och då förlorar hon förståndet,
förlorad och med vässad tunga . . .

och orden blev till intet . . .
endast slammkryparen återstod!
men tesen gick förlorad i bakvattnet . . .

Nu sjunger hon tristessens blues