Ur mörkret i min blick
jag härmed förtäljer
mina synder

Hör hur allt gick till
innan jag blev fångad i min kista

Förtärd av glöden
som jag gav mig hän åt
föddes odjuret i mig
jag föll över kanten
ut över stupet

Där längst ner i ravinens djup
ifrån sömnen jag ville ta mig upp
men väggarna var släta
mina naglar fanns ej kvar

- skulle jag leva där i alla mina dar?

levandes begravd, svaga andetag
evinerlig levandes bland de dödliga

Dåtidens glans blev till askans
bittra grå nyans, mitt livs syre
röster ekade i mitt huvud, en ständig
påminnelse om vem jag hade blivit

jag hörde hur de skrek
den stunden jag tog deras liv
ljuset som släcktes i deras ögon
livets gnista som sakta tonade bort
och blev till min livsglöd

Jag kunde inte se min spegelbild
det var vad mörkret i mitt hjärta
gjorde mig till, Inget, ingenting, intet

Den stunden bestämde jag mig för
att stänga locket på min kista
och vänta på. . .

dödens ängel

Kyrkans klocka slog 3 gånger
timmen var  00:00

Jag kände en fjäderlätt smekning på min kind
jag öppnade mina ögon och såg ett änglabarn
som skrattandes sprang runt omkring mig . . .
mitt i himmelens änglagård!

- Vad hände? Frågade jag en ängel som flög förbi

- Stunden du bestämde dig att döda ditt ego
blev dina synder förlåtna. Det var vad som höll dig
på jorden, att du blev vad dina handlingar
hade gjort dig till . . .

och inte förblivit vad du egentligen var.

-Vi har saknat dig! Sa ängeln och kramade mig