I sommarstugan
fanns en eldstad
Den räckte
från golv till tak
Djup som ett andetag
Stor som en värld

När de anlände
Brann hon redan
glödde
leende i sin gungstol
Trygg
av spismurens värme och eld
I famnen
höll hon ännu kvar sin
förkolnade
röst

Och hennes utbrända ande
fyllde
den lilla stugan
Med lukt av
vidrört liv
förbränd vilja
Från vägg till vägg