Gumman är gammal och ryggen är krum
Hon väser i talet men alls inte dum
När leendet grinar syns tänderna gula
Och huset hon bor i är mer som en kula

Till husdjur så har hon en kaja och sork
Och örter dom hänger i taket på tork
Brasan är liten men värmande god
För spindlar och småkryp som samlat sitt mod

En byman har kommit för bölder en kur
Hon rycker en fjäder av finken i bur
Och plockar bland örter hon samlat i säck
Ty koket hon lagar tar bölderna väck

Hit kommer dom alla för kärlek och sorg
Vid sjukdomar ber dom mig gräva i korg
Och koka en tonik som friska dom gör
Så skynda sig nu kona innan jag dör

På torget så vänder dom ryggen till mig
Och frågar jag något, va, känner jag dig?
Men alla i staden dom vet vem jag är
Med makten jag har och kunskapen bär