rädslans mörker

ruvar svårmodstung

kvävande hotfull

utanför

vårt samvetsrum

jorden sörjer…ber

för tänkta barnaliv

och framfördagar

som oförståndet

girigt spelar bort

gråtankes molnridå

född ur djupa skulden

skymmer glädjespillra

skammen hukar

i vittrande tid

ur himlars skönhet

steg gudaänglars gryning

jordens sköra bålverk

hon axlar våra misstag

vädjar ömma fästet

ber om vila