Vid tankarnas poetiska landskap
lät jag mina känslor vila en stund

Utanför bergen såg jag
den dimmiga horisontens
. . . ödsliga idyll;
framtidens löfte och hopp

- och uret kraschade på marken

pendelns hypnotiska kraft
kan ej styra de trötta ögonen längre

mossorna, kråkorna
flög ovanför huvudet mitt
himmelns valv ekade

balansens gång
ej återgång sjöng mossorna

Evolution ej revolution
kraxade kråkorna

Rädsla för det okända

- överlevnads instinkt

vad som binder samman mörkret och ljuset

Det okända - bindningens kraft

Det är vad som får en att tappa minnet, av vad man såg;

av den förunderliga balansgången, som regerar alltet

Mörkret

- när man känner sig handlingsförlamad
och tillåter negativa känslor förutsäga framtiden
- för att inte känna sig maktlös.
. . . och makten av framtidens kunskap berusar
tills man ser resultatet.

 Ljuset

- när man lever i nuet och tror på
människans goda intentioner.

 Livet

 - en förening av mörkret och ljuset
där allt finns i balans och samexisterar
parallellt men sammanlänkande.

Jaga inte din skugga i solens ljus
Låt inte din skugga jaga dig i månens sken