Tack Dan Cederholm för behövlig hjälp :)

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tack Dan Cederholm för behövlig hjälp :)




Kärlekens dubbla ansikte . . . en dialog

Prolog 
En sluten förälskelse i beundransvärd behärskning. När själen sakta dör i kärlekens tecken och livets blomma sakta vissnar, tårar av salt ger ej näring längre i den fuktiga jorden .

Dialog
- Ditt förbaskade sjukliga behov!
skrek han

- Jag äger inte dig
viskade den vissna blomman

- Vad i helsike vill du!?
Jag vill att du ska vara precis
som den kvinna jag först älskade!
Skrek han förtvivlat. . .

- Jag är en del av den bild
du en gång avgudade

- Nej! Du har blivit en annan kvinna
som jag inte känner igen!!!

- När du gav mig drogen. . .

- Vadå för drog?! Skärp dig kvinnan!

- Undergivenhetens drog

(han skakar på axlarna med ett brett leende)
-  Ja? min älskade. . .

- Bilden som du avgudade föll, dog sakta, sakta ut. . .

(pillemariskt leende)
- Nu yrar du igen! Vadå dog? du andas och lever ju! Vad mer behöver du? Kvinnor. . .de blir aldrig nöjda!

- Ack min älskade. . . förslavad av ytlighetens kedjor låter du
gamarna äta ditt hjärta men jag älskar dig. . .ge mig en kyss!

- Jag vill konstatera att kvinnor är från en annan planet, kom hit min sköna! Så får du smaka lite av Guds vätska den som du alltid längtar efter sedan den första dag vi kysstes. . .
kommer du ihåg?

- Ja min älskade jag kommer ihåg. . . Kyss mig och låt oss glömma allt annat för en stund, låt oss minnas vad som förde oss samman och varför. . .

- Åh min amoriska ros

- Min pluttenutt

Händelseutveckling
(((Han smeker hennes skuldror och hals medan fingrarna försiktigt trevar upp i hårbotten, deras läppar mötts i en öm men passionerad kyss. Hon suckar av välbehag och skakar i hela kroppen. Medan hon hämtar andan, biter hon ömt hans underläpp. .  . varsamt puttar hon undan honom en bit, öppnar fönstret och sätter sig vid fönsterbrädan.)))

Fortsättning på dialogen
- Sätt dig på stolen och jag ska förklara om förvandlingen, säger hon medan hon tittar utanför fönstret.

(cyniskt och skämtsamt leende)
- Låt mig få höra vad öknens drottning har att förtälja!

- Jaha, hon korsar sina ben och lägger händerna på knäet. Har min pluttenutt börjat igen? Du är så söt! Men låt mig få komma till saken så att vi har det avklarat innan gästerna kommer. Hon skiftar ställning lägger det andra benet över det andra och stryker med fingrarna genom sitt hår med en förförisk blick. Ja. . .

- Du klagade på mitt sjukliga behov, jag vill omdefiniera vad du sa och omnämna det till den gudaktiga hängivenheten som behöver friheten för att kunna växa, någonting annat som jag vill klargöra och hålla med dig om är att jag är inte den kvinna som du en gång träffade och blev förälskad i. Hon dog (han öppnar sin mun och är redo att säga nånting, hon fortsätter) och nej älskade du, säg inte att jag lever för att jag andas, min kropp lever men min själ är nära dödens tröskel.

Jag älskar dig mer än livet men för att kunna fortsätta älska dig måste jag avvänja min själ från undergivenhetens drog. Hon ställer sig upp och vänder sin blick mot dörren. Gästerna kommer om några minuter, maten finns i ugnen och polen är fylld med vatten.

Nu ska öknens drottning gå för att hitta sin oas, adjöss älskade du. Dörren stängs med en smäll efter henne, det var vinden som drog igen dörren . . .

 




Prosa (Novell) av Night Soul Woman
Läst 281 gånger
Publicerad 2007-04-15 11:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Night Soul Woman
Night Soul Woman