Du skulle ha böjt ditt huvud som mitt
Du skulle ha dansat i solen in.
Men nu är vi båda ur dansen
så god, så bittert att dig mista
min tankes hem till det sista.

Så släppte jag bedövat den enda famn
som skulle hållit mig bunden
Jag följde en dans av andra namn
Ditt namn blev den heliga stunden.

Jag lever ett liv
och bär ändå lågan som ständigt skall brinna
Men nu vet jag ändå vad det är
att mista och att ändå vinna