Den kalla, mörka vinterluften fick mig att rysa till.
I ett ögonblick kände jag mig panik slagen
av att stå ensam i natten.
Jag såg uppåt
mot de gnistrande stjärnorna
och drog en lättnadens suck.
Den kalla luften bet i mina läppar
medan jag andades, och fortsatte framåt
mot facklans ljus
med lätta steg.

Den hårt packade snön gjorde att promenaden gick snabbt.
Medan jag gick
började en dimma fylla mitt huvud.
Hjärtat började slå snabbare
och blodet tryckte mot min panna.
Jag tänkte på den dagen
som jag först såg
det jag fruktat att se....