någon med godhet
och välvilja
lägger ord mot tomhet
låter smärtan gå till vila
i en själ som orkar se

väcker upp dött
ger liv åt ljuset
i en omtanke
som hastigt går förbi

men aldrig för mig

hos mig stannar den kvar
värmer kylans dunkla rum
lämnar spår som aldrig
kan raderas igen

hopp som länge
varit domnat
livslust som drivit runt
på kolsvart vatten

ett enda blickslag
övertygar om änglar
som omringat mig
med kärlek
tillit och beskydd

hur kan jag tacka
när orden jag äger
bara är ord


då ni har skänkt mig
hela världen