Under en stunds förundran
kändes det annorlunda

Begrundade över väsendets,
själviska osjälviskhet

Viskandet
väsendets viskande

om sin beundran och
eviga längtan

att aldrig få vara ensam
. . . med sin kropp

Behärskade rörelse
ultrarapida

De skulpturlika konturerna
Den alabasterlika huden

Svärdet svischade i luften
penetrerade luften
och landade på den tomma tavlan
som fattade eld

Operasångerskan sjöng;
Kristallvasen sprack . . .

i det ultrarapida ögonblicket,
tittade väsendet utanför
fönstret. . .
 
Förstummad av beundran
träden bugade sig inför
avspeglingen av VI

Väsendet bugade tillbaka
med handen på hjärtat
till vad som var hon.