Aortans palats bortom
oändlighetens själaväktare
med tvivlets krokodiler simmande omkring
Så ogenomtränglig och fjärran i oklarheter

Inre rum förfärdigad
av rädslans breda pansar
Inget solljus kan tränga sig in,
inte ens ett leende
Sårbarhetens boning
full av upprepade genklanger

Längtans drömmar beslöjar ångestens mäktighet
Tröstens dimmor vaggar trygghet till hamn
Minnenas trådar rör lätt vid min själ
och dess väktare

Lås upp dina sinnens hydda,
öppna fönstret mot livet
Låt omvärldens sympati anlända
i dina lungor
Låt kärlek och samhörighet förnimmas
i aorta på nytt

Rädslan förflyttar mig flera mil i retur
övergivenhetens känsla tar famntag,
att jag knappt kan andas

men

jag betraktar fönstret





©