Hennes högsta önskan
förverkligades . . .

Att förstå människan.

Bli ett med mänsklighetens ande.

Hon skickade sin kärlek
till allt levande och icke levande
varje dag och natt

På dagen var hon täckt med en svart slöja
På natten var hon täckt med en vit slöja

Hon red solens vagn i oändligheternas oändlighet
hästarna skiftade färg som hennes heltäckande slöja

Varje dag fem svarta hästar drog vagnen
och
Varje natt fem vita hästar drog vagnen

Över öknen och över havet
flög hon förbi, den oberörda
ty hon önskade sig att vila en stund
fröjdas, dricka glömskans vatten.

Men ändock hennes högsta önskan blev
till hennes främsta plikt, kärlekens etik
och den största problematik.

Ovillkorligt gav hon sig själv
Och
Ofrivilligt betalade hon priset

Hon levde på nätterna
och dog på dagarna

Allt Annat Var
Utom hennes räckvidd
Men hon gav aldrig upp

Hennes högsta önskan
förverkligades . . .

Hon förstod människan.

Blev ett med mänsklighetens ande.

Vad mer kunde hon begära?

- Intet . . .