jag är stjärnlös nu
sa du
stjärnlös utan glans

som en svart duk
penseln med färg
förgäves i din hand

dina sorger blev till is i dina vener
du andades och luften frös omkring
jag är stjärnlös nu
sa du

men jag kunde aldrig riktigt förstå
och jag vågade aldrig säga det till dig

men du var den
som glänste i mig
du var den ende
jag såg i natten.