Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I spegelytans glans, sanningen återvänder



- Jag har krossat många glasytor;
befriat några från sina glashus
och ändå dränker jag mig
i deras återspegling. . .

har räknat orättvisor, de fick stå ut med;
har räknat mitt ansvar i allt detta.


- När jag befriade dem i det tomma intet
för att de ska finna sin väg . . .

utan min vägledning;
de skapade drömmar
jag skapade min dröm.

- I drömmen stod jag ensam
med barnen som lekte omkring mig

jag log åt barnen, gladde mig
åt deras glädje, vandrade vidare

- Ack du själ, en ensam vandrare du är
du samlar minnena från tider;
från då, nu och efter

drömmarna som likaväl kunde
varit vad de tro att de kommer att bli
men redan är inuti


- Framtidens hopp och sorg
är vad som finns i hjärtats glashus
innan ytan krossas från en annan vandrare

som också krossat många glasytor
befriat några från sina glashus . . .




Fri vers av Night Soul Woman
Läst 239 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-05-22 14:24



Bookmark and Share


  Jack E. Gladh VIP
Omtumlande på något vis. Du har en egen stil du ska värna om. Lite ungdomligt gåtfullt. Befriande kontraster du leker med här i ett poetiskt nytänkande. Modigt bra.
2007-05-23

    Donna
...walking on broken glass...genomskinliga ytskikt av krossbart eller okrossbart...glas...
2007-05-22

  aftermath
ett kretslopp av befriande och krossande är uppenbarligen människans signum
glas är bräckligt
ändå hårt
går sönder ibland
som vi människor
mycket fint fångat!
2007-05-22

    Nattviol
som att vandra rakt in i hjärtat
på dig.... oss alla....
en text att spegla sig i...
2007-05-22

  devilsangel
bravo! denna gillade jag....
2007-05-22

  Jan Linderoth
Det känns som om speglar och glas som krossas blir befriade från sina bilder av oss själva. En skönläst dikt!
2007-05-22

  prinscess VIP
den här var djup
med starka känslor
2007-05-22
  > Nästa text
< Föregående

Night Soul Woman
Night Soul Woman