En ljummen sommarnatt
vilade jag mitt huvud på din skuldra.

En stjärna föll och jag önskade mig
tusen nätter med dig, vid denna stranden.

Vågorna smekte sanden
och drog sig tillbaka
månen speglades
på vattnets yta,
stadens ljuslyktor
återspeglades på det
vågiga vattnet.

Du smekte mitt hår och nacke;
rysningens berusning av din beröring
och bilarna for förbi oss på motorvägen.

- Se på alla upplysta hus i staden,
i varje hus vävs en historia, drama eller komedi.
 
Vid stupets kant satt vi och visslade,
tonerna färdades i luften. . .

Musiken följde vågornas rytm,
havets rörelser.

- Tänk om någon visslar samma melodi just nu.

- Titta. . . ännu en stjärna faller!

- Någon önskar sig
att inte vara ensam längre
i ett av de upplysta husen.

En värmande bris smekte oss båda,
vi hade nog rätt;

en innersta önskan föddes
den stunden, naiv men ändå;
och vi visslade lite högre
kanske vi kunde uppfylla
denna människas önskan
kanske den personen kunde höra vår viskning
och inte känna sig ensam längre . . .
kanske den började viska med oss
i sitt hus men ändå nära våra hjärtan och själ.

Vi stod upp och kastade en sten i havet
tillsammans . . . tänk om den natten
var för alltid våran
en natt som upprepades
om och om igen
tills ingen kände sig ensam längre

- Lyssna . . .

ifrån en förbipasserande bil
hörde vi en viskning . . .

himmeln ändrade sakta färg 
i gryningens ljus.

Varje natt är unik