Våren är kommen och Ragnar vill meta
I stacken vid lagårn han maskarna leta
Han skyndar till ekan som ligger på land
Finner den som han i höstas den band

Vid ekan så började Ragnar att svära
Fasen, Jag glömde min eka att tjära
Han fyller ett ämbar och började pensla
Att fisken skall nappa, det har han en känsla

Han kastar sitt ämbar och sjösätter båten
Hoppar ombord både glad och belåten
Med kraftiga tag ror han långt ut på sjö
Till folket på stranden han vinka adjö

Vid mitten av sjön skall han äntligen meta
Han stannar och började kroken att beta
I vattnet så guppar hans rödvita flöte
Han tittar och väntar med aborre möte

Han ser ej på botten att ekans han läcker
Då flötet som hoppar hans intresse väcker
Det isande vattnet som väter hans sko
Får han att vakna, han börjar att ro

Han sliter så mycket han bara kan orka
En svettfuktig panna han stundom får torka
Från väster så kommer en grådisig dimma
När ekan hans sjönk fick han glatt börja simma