Hej vännen

Jag går och funderar, en del... på det du skrivit i dag till mig

du skrev bl a så här:

\"varför de tycks bli den eviga manliga vännen men inte den åtråvärda partnern.\"

har träffat en gammal vän, Maria heter hon, vi umgicks mycket för femton år sen, vi var nog lite kära i varann, men det var den bästa vänskapen man kanske kan ha, och nu träffades vi igen och åt tillsammans, sen gick vi runt sjön, ca en mil, satte oss ibland och pratade,
vi är såna vänner som känner varann utan och innan, allt som finns får finnas och inget behöver vi dölja
det är egentligen otroligt stort

efter en stund började vi gå hand i hand, hon hade berättat att hon hade det bra, med allt som är viktigt, sina barn, sin man, hon berättade hur han funnit ro, blivit lugnare och visar så mycket kärlek till henne, så, då när jag kände att ingenting är farligt, så tog vi varandras händer och gick där hand i hand, som två barn, och det var skönt och enkelt

och jag tänker... att egentligen kanske den där äkta vänskapen är större än allt annat, nästan

så klart det är större om man lever tillsammans med en, om man kan vara sann mot varann och trygg med varann och älskar varann, men... det har jag egentligen aldrig varit med om

har du?

så... ibland undrar jag om det inte är det här som är det största, vänskapen, om det inte är tillräckligt, egentligen, fast det tycker jag ju egentligen inte, i alla fall vill jag ju ha passionen, känna åtrån, få röra vid varann med sina händer hur mycket som helst

men ibland tror jag att det inte är möjligt
man börjar ofta haka i varann och ställa krav som ger dåliga känslor, man börjar kanske känna den där misstänksamheten, man tillåter inte den andre att vara nära andra... man blir lite sur, tyst, oåtkomlig

tror du, eller... har du varit med om att det nån gång funkar att leva med nån?
ska man verkligen begära eller tro på det, hoppas på det? egentligen, tänker jag på ibland, nu t ex

Kanske det är bättre att ställa in sig på att det är god och sann vänskap som är den bästa kärleken, kanske den sanna kärleken

och sen.. vad man ska göra med sin sexualitet... det, min kära vän, det är en annan fråga, som är svår att svara på

har du nåt bra svar?

Jag får ju ganska lätt den där goda vänskapen, kanske det beror på mina rädslor och min försiktighet, den kanske är väldigt bra att ha, för jag skrämmer ju ingen i alla fall, tydligen

jo män, kanske, vissa män i alla fall
när jag varit med såna där lejonhannar och de börjat närma sig honorna, så blir det oftast jag som sitter och pratar med dem, på riktigt, och har kvar nåt hos dem, medan lejonet försvinner

hmmm...