Jag tycker inte att vi människor som egentligen har det bra,
ska klaga över det vi inte har, jag tycker inte vi är som vi ska va.
Hjälplösa barn i andra länder lever utan syskon, mamma och pappa.
I soffan ligger vi, bekymmrade över att reklamen är lång. Vi är fan för slappa!

Jag anser att man söker efter problem, när man har det för bra.
Sen sitter man där med trubbel, men vill bara lycka ha.
Problemen man samlar på sig, gör man större än vad dom är.
Helst av allt vill man skita i döden, och allt vad det innerbär att vara kär.

Lika bra att inse att alla människor du finner, inte är bra vänner.
Alla stannar inte för evigt. De kommer och går, precis som de känner.
Försök att förstå, att hos sin bästa vän, ska man alltid finnas kvar.
När du sitter helt själv, helt hjälplös, är hon absolut, den bästa du har.

Att en kärlek stannar kvar för alltid, ska man inte ta för givet.
Någon dag, är den dagen där, den dagen, då han tar första klivet.
Då sitter du ensam och övergiven och tänker tillbaka på en lycklig tid.
Fäller en salt tår, och önskar så innerligt, att han satt här brevid.