På en sten satt hon
och utmanade alla elementen

- Varför visar ni inte er samtidigt?

Kom till mig, låt oss avgöra allt
på en gång här och nu, skrek hon
medan hon rev sina bröst

Hennes hud började brinna från inuti
och vinden svepte henne
lyfte henne upp till skyn

och hon såg allt
från börja till slut
och förstod . . .

- Ta mig tillbaka till jorden
   ta mig tillbaka till havet
   och jag ska vara den jag är
   utan att kräva någonting annat
   tiden är inte inne ännu 
   Jag är inte redo, framtiden
   är inte redo.
   Från mig ska allt komma igen
   när livet återföds i den mörka grottan
   genom mig ska livet leva vidare
   och rosorna ska flöda, färdas
   på havets vågor, stormen ska
   alltid bebåda någonting gott
   Solen ska alltid lysa för att bränna

Och hon färdades på ett moln
som lindrade hennes smärtor
helade hennes brända hud
- Jag förstår nu . . .