jag kallar det melankoli 

det här sakernas tillstånd

lika blint och svart som olja genom bålen

vad hjälper det att lyssna till nya sånger

när det är samma sak i år

bara illustrerat med mer välklädda ackord

det är så man vill vansinnesvråla-

dansa på gravar och väcka döda

men fina flickor skriker inte

hysch, var nu inte besvärlig 

anyhow

det är något jag alltid tappar i mellanrummen

eller

egentligen aldrig har haft när jag befinner mig där;

som förmåga till rationalitet

som förnuft eller värdighet;

ja, jag må vara ståndaktigt dåraktig

men jag har trots allt redan varit nere på knäna och vänt

ett antal gånger

hade åtminstone inte tänkt sjunka djupare än så

i år