hon står framför mig
med mörkrets alla demoner
blick utan morgondag
ansikte utan spegelbild
hon darrar någonstans utanpå
inuti är tomheten allt hon bär på
hennes låga är utblåst

mördaren går fri

betraktar henne länge
försöker möta hennes blick
stenklara ögon svarar
livlös själ vandrar vilse
jag lägger armarna om blödande axlar
som burit för mycket, för länge
hon kryper ur skalet en kort sekund
låter mig närmas med varsamhet
men faller till botten
då hon kraftlös
försöker tala

hans händer ströp
det sista av motstånd
tog hennes värde
en sista natt av maktbegrepp