Så här är det.
Jag har blivit kär i fel tjej. Jag har ju varit kär i ganska många. Nästan alltid har det varit i rätt tjej. En sån som går stadigt och självklart i sina vassa skor och bjuder upp nästan vemsomhelst på dansgolvet, eftersom hon vet att hon duger. Och jag har blivit kär i henne för att jag vill vara stolt, stolt att ha en snygg tjej vid min arm, en jag håller i handen på stan och visar upp, en som vet precis vad hon ska köpa för byxor eller top. Och som ropar på expediten. Jag är så stolt över att jag, lilla jag, fått en sån tjusig kvinna på kroken.

Fast det har jag kanske inte fått, hålla henne i handen på stan alltså. Nej för hon har nästan varje gång tyckt att hon får ta hand om mig, eftersom jag blir lite liten med henne, eftersom det är hon som säger att jag måste lära mig var mina konstiga gränser finns, eftersom hon känner att jag kommit alldeles för långt in i henne alltför snabbt. Så då har hon avvisat mig eftersom hennes sår blir så tydliga eftersom jag kommer allra längst in i henne och eftersom jag då blir så liten och hjälplös eftersom hon blir så tydlig med sina gränser och eftersom jag då inte alls duger eftersom hon inte duger, fast det vet ju inte jag om, inte hon heller, ja då blir jag en som försöker anpassa mig så att jag ska duga hos henne och jag vet inte riktigt hur jag ska vara för att vara duktig och då avvisar ju hon mig eftersom hon inte vill ta hand om en liten osäker stackare som försöker anpassa sig, fast jag ville ju bara ...

men i alla fall ville jag ju att hon skulle vara snygg och stark och rakt på och rak i ryggen, så att jag också kanske skulle kunna bli det

men i alla fall ville jag bli så där fruktansvärt förälskad att det skriker i hela mig efter henne, och då VET jag ju att det är hon jag ska ha!!! och även i sängen skulle hon vara jättesäker och ta för sig och veta vad hon vill

och så skulle vi se varann i ögonen utan att blygas, hela tiden! när vi älskar eller pratar eller dansar.

Och i baren skulle hon veta precis vad hon vill ha för konstig drink och kunna skilja på olika röda viner och det skulle vara så snyggt allting! Snyggt! Och hon skulle gärna vilja bli fotograferad. Många gånger!


Men nu har jag blivit kär i en tjej som inte vill bli fotograferad för hon blir alltid så dålig på bild och förresten är hon inte snygg heller, säger hon, och hon stod längst bak på danskursen i beige tröja och vanliga jeans med nåt konstigt märke, tror jag, men jag tyckte att det inte var så farligt att bjuda upp henne, för hon var ju inget märkvärdigt, hennes skor var av tyg, runda och mjuka

och när jag frågar henne vad hon har för intressen vet hon inte riktigt det, för det har aldrig funnits tid att odla så mycket intressen under alla barnaår och händig är hon inte, säger hon, fast hon har själv målat och tapetserat sin nya lilla lägenhet, förresten var hennes son ganska mycket sjuk när han var liten och hon är så tacksam för att det går så bra för honom, ja flickorna också, fast inte så bra egentligen, kanske, men de klarar sig i alla fall

och nu efter många många år har hon lämnat sin man som hon inte kunde få nån tröst av, inte ens när hon var som sjukast, och villan lämnade hon och vill bo så enkelt som möjligt i den lilla tvåan och det räcker med att klara av arbetet ganska bra och ibland äta halvfabikat eller falukorv till och med som middag och ganska bra TV-program finns det ju faktiskt, och när jag frågar vad hon ska göra på semestern säger hon att hon inte vet, jag har det bra här i stan, jag behöver inte åka nånstans

men hon buggar som en gudinna (fast det vet hon inte om) och jag får hålla i henne hur tätt som helst i en tryckare, särskilt om hennes midja och jag säger att hon luktar gott när jag dansar kind mot kind och vi skrattar så mycket och när takten blir hög och snurrarna vilda och vi sent på natten åker hem med träningsvärk i armar och ben får jag kanske kyssa henne lite, nej, kanske inte, hon vill nog leva ensam i lugn och ro ett tag till, kanske, fast kanske en liten puss, ja en liten puss

och idag ska vi gå skogsvandringen igen, hand i hand, det hoppas jag, det gjorde vi förra veckan, hand i hand i skogen, hur det blir på stan det vet man aldrig, men ta inget kort på mig snälla du, ta kort på den där stenen istället

och jag är så lugn tillsammans med henne

och hon är nog den roligaste tjej jag träffat och hennes självkänsla är så självklar, fast det vet hon ingenting om, för det har hon aldrig tänkt på och man vet ju aldrig, men kanske hon bara vill älska när lampan är släckt och hennes ögon är skygga men kommer mer och mer in i mina,

inom mig skuttar det ingenting, men något inom mig flyter stilla och växer sakta, och beskyddarinstinkten blir tydlig, varje morgon undrar jag hur hon mår, och inget ont ska få hända denna lilla vackra människa och inte är jag rädd för någonting tillsammans med henne,

jo, att jag ska mista henne