Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Evighetens kyss

 


Medan tårarna rann snett
nedför kinderna

kysstes de
en sista gång

dödens andetag
 fyllde rummet
men i deras läppar
fanns evigheten

en kyss

~ fragmentariska moment
uppfyllda med
kärlekens berusning ~

en kyss, en sista kyss
 som fick dem
att dö och återfödas

~ varje gång deras läppar
 smekte varandra
och deras tungor mötes
 i en virvlande dans ~

tårarna landade på golvet . . .
hon lämnade rummet
och döden svepte
med sina vingar genom rummet. 

Den stunden
hennes hjärta
kändes helt tomt.

- Jag älskar dig, viskade hon

~ Hon kunde fortfarande känna
hans läppars smekning . . .

 

 




Fri vers av Night Soul Woman
Läst 404 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2007-06-16 13:38



Bookmark and Share


  © anakreon VIP
\"...sig solens strålar närma
och allt blir återfött...\"
ja, kärlek är den enda sanna
religionen!
2007-06-18

  Nyfiken drömmare
Så vemodig och stark av kärlek på samma gång... helt enkelt underbar!
2007-06-17

  Antropofagen
En kyss som fick min annars så knivskarpa skärm att bli alldeles dimmig. Inte ett öga torrt.
2007-06-17

  Lejonhjärtas poesi
Mäktig, gripande, underbar...
2007-06-17

  ÅsaLena
Jag ryser! Vacker, gripande och inkännande! Väl gjort!
2007-06-16

  devilsangel
Oj! skrämmande bra om avskedets kyss...hur den bränner kvar på läpparna och smaken kan ännu kännas...
2007-06-16

  "Silver"
Ljuvligt starkt skrivet med livssynen som så ofta skymtar fram, återfödelsen.
2007-06-16

  Bjarne Nordbö
De kyssarna de kyssarna, vilka brännmärken de lämmnar. Har får du till det så jag smälter på plats.
2007-06-16
  > Nästa text
< Föregående

Night Soul Woman
Night Soul Woman