-Hördu Jesus, nu har jag en hel del att prata med dig om.

-Vad trevligt! Vad tänker du på?

-Kan det verkligen vara så att du sa att vi måste älska dig? Kan man befalla det?

-Vad? Varför frågar du det?

-Svara på frågan! Måste jag älska dig? Har du sagt att vi måste det för att det ska vara okej och att man ska få komma till himlen och vara frälst och allt det där?

-Nä nä, det här är det värsta med er så kallade kristna, att ni så har missuppfattat alltihopa. Fast det är inte ert fel. Det är de där som skrev ner allting. Allt blev ju fel!!! Nästan allt i alla fall.

-Va? Fel?

-Jag har ALDRIG sagt att ni behöver älska mig. ALDRIG. Men jag har sagt ungefär så här: \"Ni ska älska varandra såsom jag har älskat er.\" Det är väl okej? Och \"den ni älskar kommer ni inte att göra illa.\"

-Det där har jag aldrig läst. Men Simon var ju tvungen att älska dig när ni var vid Tiberias sjö.

-Det var han väl inte?

-Jomen du frågade ju honom gång på gång om han verkligen älskade dig. Det var ju nån test, det där. Fast jag tycker du var hård där. Begära att han ska älska dig så där, tjata på honom. Älskar du mig, älskar du mig, älskar du mig?

-Du, det där tillfället var bland det svåraste jag varit med om. Jag var säker på att de hatade mig för att jag hade dragit in dem i allt det där svåra, för att jag svikit dem, för att allt hade misslyckats, för att jag hade gett dem falska förhoppningar. Så när jag gick där på stranden och mina vänner kom, och Simon hoppade i vattnet och kom, så var det jag som var osäker på om han älskade mig. Tänk dig själv. Inte håller jag väl på att ställa krav på kärlek till mig. Jag är väl ingen övermänniska som man ska dyrka.

-Va?

-Jag är så arg och besviken på att de gjorde mig till nån slags gud man ska dyrka och tillbe. Det var ju alldeles bakvänt det där.

-Jag fattar inte nåt

-Jag har endast kämpat för mänskliga rättigheter och att man ska lyssna till sitt hjärta och respektera varandra. Och jag slogs med de religiösa rädda styrande männen. De förtryckte verkligen folket. Och de så kallade gudslagarna som är så omänskliga.

-Hmmm, va? Menar du verkligen att du inte är Guds Son?

-Jo, men det är du också.



- Men du har ju sagt att man måste tro på dig annars går det åt skogen. Vad menar du med det? Måste jag inte tro att du är guds son, annars ... åt h-e.

-Ojojoj, jag har aldrig sagt att jag är Guds Son mer än du.

-Men det har du ju, det vet ju alla. Och man MÅSTE tro det, annars...

-Det där är det andra som sagt, inte jag.

-Men det står ju i ...

-Det står så mycket där, men jag har inte skrivit ner ett enda ord där! Inte ett enda!

-Men vad har du sagt då? Att du är världens ljus?

-Tror du att jag skulle ställa mig framför människor och säga så där. \"Jag är världens ljus!\" Tror du att jag var en sån? Skulle du vilja tro på nån som sa så om sig själv?

-Nej, faktiskt inte.

-Men vad har du själv sagt då?

-Inte så mycket egentligen. Jo det här, det sa jag ofta: \"Se Människan, medmänniskan, som om hon vore du, så vet du vad du ska göra.\" Och så sa jag att de skall lyssna till sin egen heliga ande, Guds ande som bor i dem.

-Det har jag aldrig hört att du sa.

-Nej de skrev nåt annat, det där som alla egentligen visste, \"Det du vill att andra skall göra för dig, det skall du göra för dem.\" eller nåt sånt. Men det visste de ju redan. Jag sa det lite annorlunda. Så de skulle börja tänka. Om man tänker på vad det där betyder, så behöver man inte mer för att ni ska ha det bra. Ni har bara krånglat till allting som otroligt! Jag blir så less på er!!!

-Förlåt då. Hmmm... Nåt mer du sa?

-Ja jag sa, eller läste innantill egentligen, att man ska älska sin nästa som sig själv. Men det kunde de ju också utantill redan. Och att om nån ville hjälpa mig att strida för respekt och människovärde kunde de följa mig. Så jag sa ibland: \"Följ mig då!\"

-Jaha, nåt mer?

-Ja en sak som jag faktiskt kom på själv var en del liknelser. Den här tyckte jag om att säga: \"Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.\" Den är bra. Det är så lätt då att se vad som är min skatt, det är bara att tänka på vad man tänker på. Var man har sitt hjärta.

-Jaha, då vet jag, det är hos en kvinna.

-Haha. Ja så kan det vara. Men då ska du vara rädd om henne, tycker jag. Har du inga barn då?

-Jo, de också, förstås. Ja, jag lovar vara bra med dem!

-Vet du min käre Albert, det är inte vad jag sagt som du ska komma ihåg, om du vill komma ihåg mig, utan vad vi gjorde.

.......

-Vad ni gjorde? hmmm, Jag måste tänka en del nu, Jesus, jag håller på att tappa fotfästet lite. Kan jag få återkomma?

-Visst. Självklart. Vi ses! Du kanske vill fråga lite om syndernas förlåtelse också, det brukar alla fråga mig.

-Ja det är intressant. Om synden. Om att du har gett oss så mycket synd.

-Vad säger du? Har jag gett er synd? Nä sluta nu.

-jag återkommer!