- Nu, Jesus. Berätta vad du gjorde som du vill att jag ska lära mig.

-Det är enkelt. Att du ska röra vid människorna med dina händer.

-Det vågar jag inte. Vad menar du?

-Jo, jag började röra vid de som ingen annan rörde. De var mer som ett projekt. Jag ville se vad som hände om jag rörde till exempel de spetälska. Det var det ju ingen, ingen som gjorde. De var ju bortvisade till jordhålor. Men jag gick till dem och pratade med dem, framförallt frågade dem, vad de hette, hur de hade det, och höll om dem. Det blev som underverk. Först blev de rädda och motade bort mig, sa \"gå bort, gå bort, rör inte vid oss, du blir sjuk!\" Men jag höll om dem nästan. Och det räckte för att de skulle förändras.

Likaså några som hade epilepsi, fast det visste de inte, de trodde att de hade onda andar i sig, men det var ju inte så, förstås. Och då blev de lugnare och allt förändrades i dem. På nåt knepigt sätt.

Likaså kvinnor rörde jag. DET var ju verkligen förbjudet. Men jag gjorde det ändå. Då sa de att jag var Messias. Haha.

Eller Natanael, han trodde att jag var Guds son för att jag sa att jag hade sett vad han gjorde under ett fikonträd och jag sa att det inte fanns nåt svek i honom. Men jag hade ju bara sett vad han gjorde under ett fikonträd.

-Vad hade han gjort då?

-Försvarat en tioårig pojke som fick stryk av sin far. Det blev ett himla väsen, Natanael fick sig också en hurv. Men han stod upp för pojken.

-----

-Hmmm... du skulle säga nåt om synd också.

-Ja bara detta: att jag ALDRIG sagt till någon enda människa att hon är en syndare. Aldrig!

-Det har du väl?

-Nej, aldrig.

-Men du förlät ju folk deras synder.

-Det gjorde jag inte alls. Men när jag såg människor, riktigt såg dem och tog emot dem, då var det som att de reste sig, inom sig, och då sa jag bara vad jag såg, att deras självförakt liksom rann ur dem och något blev försonat i dem.

-hmmm...