Knäböjd,
utelämnad
satt hon på sina fötter
med en bukett rosor
i sin famn.

- Förlåt mig . . .

och hon lämnade
sina tårar att falla . . .
som regndroppar
på rosenbladen.

Han valde en rosa ros
från buketten,
och slickade
tårdropparna
på rosenbladen.

- Likt diamanter
från själens
djupa brunn
dina tårar faller.

Tack för din själslika gåva.
Minnena skapar en väg
för oss att ta.

Ge mig din hand
och låt oss vandra
på ödmjukhetens stig
innan vi vilar våra sinnen
i kärlekens slott.

Du är förlåten . . .

och hon vilade sin hand
i hans handflata

- Låt oss förglömma
vad som tär hjärtat
och förvillar sinnet,
viskade hon
och lät en sista tårdroppe
falla till marken.