Varje gång jag lever
andas jag ännu en gång.
Döden förhåller sig långt borta
var gång pusten mig lämnar.

Ramlar jag fallandes
mister jag mitt fotfäste
Obalansen får mig att minnas
att hålla båda fötterna på jorden.

Springer jag hastigt fram
mister jag andan.
Elden i mina lungor
bränner ut min vilja att springa.

Ligger jag utsträckt på marken
kan jag aldrig somna eller drömma.
Det får mig att minnas
när ditt huvud vilade mot mitt bröst.

Har jag fått allt jag kan önska
Och uppfyllt alla mina mål
Har jag inget heller att leva
För jag har inte dig

Alla gånger jag dör
håller jag andan.
Livet förhåller sig nära
när luften aldrig kommer tillbaka.