I ett magisk ögonblick
hans blick sjönk in i vågornas glimt,
vinden smekte hans öron
och han hörde röster
som smekte sitt hjärta

Åh Matrosen, matrosen
varför leker du med Tösen?

han såg hennes återspegling på vågornas yta
och log drömskt

Ge henne en kyss!
Ser du inte hur hon fuktar
sina rosa läppar?

Hon fantiserar om dig;
att du

smeker hennes läppar!

Ta ett steg till
se vart allt leder dig till!

I den trygga hamn
som du så längtar!

I hennes trygga famn
mellan hennes varma bröst.

Stanna i hennes famn
tills stormen är förbi

- Ohoj! Kapten!
Vad drömmer du om?

Vänd om ratten!
ska vi segla mot land?

- ska sluta dagdrömma nu
tack matrosen!
sa han bestämt med en tyst suck.

innan han tog sin blick
ifrån vågornas glimt
vinkade hon adjö
med sin näsduk
och slängte en kyss

han fångade den
innan båten hann
försvinna i horisonten,

han suckade djupt och sa:
- Tills jag återvänder min sköna.

Båten försvann i horisonten
och dimmans vita slöja klädde nattens mörker,

hon är alltid där, vaktar honom
och i drömmarnas värld de möts . . .
ibland gråter han utan någon anledning,
han vet inte varför,
han vet inte . . .
hon dog för några dagar sen . . .

I drömmarnas limbo hon stannade
bara för att få vara nära honom . . .