klär sanningen med vackra färger
säjer det jag vet inte sårar
för allt det onda är redan sagt

krossade impulser
av osansat omdöme
blev ett hinder för känslorna
som spirade under blommande doftblad

harmar dig med osanning
för det djupaste har vi redan sett
nu måste bilderna gömmas
under oförstörda skal
där vi gråter av missförstånden
som byggde berg av klander
flodvågor av oavsiktliga svek
dränker chanserna att återses

vi förlorade varann
när vi försökte nudda tårarna
det som sagts och gjorts
är nu brustna minnen av en tid
som var allt annat än lätt
men vackrare än vi vågade erkänna

slutet är aldrig njutfullt
men ett måste
då själar farit illa
av en för djup beröring

där värmen blev till is
närheten sjönk till botten
som en kall, grå sten