Jag är så kluven
som ett tvådelat äpple
visar jag min beska och hårda kärna.

Allvaret besitter min situation
jag tror ständigt det är en lek
rycker på axlarna
men oron värker i min mage

Jag är så kluven
som en huvudlös höna
yrar jag omkring.

Stressen pressar mig oavbrutet
optimismen vinner alltid
och jag skuttar ( innerst tvivlande ) vidare
darrhänt och leendes

Jag är så kluven
om min andra hälft
ändå velat bli hel.