Okej, jag har gått hos psykolog
men det var för att man hade självmordstankar

Att jag har tagit överdoser
för att jag har varit så osäker på mej själv
och tar allt för givet

Att jag alltid tror de goda om folk
Att jag har USELT självförtroende
Att jag har hemska mardrömmar o därför käkar sömntabletter
Att jag är så beroende av mina vänner o familj
Vad finns de å berätta? jag e ETT VRAK!!

Jag behöver närhet och kärlek
Jag kan försöka ändra på mig själv men det kommer ta tid o så
Och jag e verkligen inte ett vrak
När du träffar mig är jag som vilken tjej som helst glad och rolig
mogen och smart, går att diskutera med så när är jag ett vrak?

Jag har haft mina jobbiga perioder
jag ser själv hur jag blir mer och mer självsäker
rmen jag utvecklar mig som tusan 
jag mognar till och tänker efter men ändå finns det där lilla i mig
som gör att jag är omtänksam och känslig
att jag bryr mig om andra och deras bästa
att jag bara vill dem gott och känna mig duktig
är det en dålig sak?

Tycker jag absolut inte
det visar bara att saker o ting betyder något för mig
att jag har ett hjärta - ett varmt hjärta
jag har faktiskt kommit långt med mig själv
även om jag inte ser det alltid
tänk bara hur självständig jag är nu
bor helt själv, sköter allting själv
jag har faktiskt kommit otroligt långt i livet
jag förtjänar så mycket bättre än det här..

Känna efter vad jag verkligen behöver
för det viktigaste är ju att jag mår bra

Jag hittar min väg snart och behöver jag hjälp på vägen
så finns mina vänner alltid här
hur som helst så tar vägen aldrig slut och det går alltid att göra nya

Att jag ber om lite hjälp o närhet är inget som leder till bråk eller något utan bara lite trygghet för mig för jag är aldrig ensam

Jag har varit den jag är och ingen kan ersätta mig för jag är underbar..

Så är jag ett vrak?