Galopperandes
på livets kant
den svarta vildhästen
reds för första gången;

av en fallande stjärna
som landade på dess rygg.

Den vita ängeln
med rött hår
och svarta ögon
smekte vildhästens man
och omfamnade dess hals.

Vildhästen frustade
och stegrade sig på bakbenen.

Då ängeln viskade ömt
i hästens öra,

följ med mig
över livets kant,
i ögats
blinda vinkel.

Hästen blundade
och nickade medan
den sprang i kapp med vinden

hovarna vidrörde marken
med kraft,
hästens ögon tårades
innan det sista klivet.

Luften blev
genomskinliga bubblor . . .

där på havets botten
fiskar och hajar
delfiner och jungfrur

formade
en cirkel runt vildhästen
och förde den med sig

in i korallernas slott
där den
vita vildhästen
väntade på
sin jämlike. . .