Ni väcker mig
s
a
k
t
a
sakta
 ur min dvala

ljud som ej klingar
 harmonisk

 väcker besten i mig
och
ur skorpionens sting
töms ut i bägaren, 
giftet.

Tiden
                sakta
                                   närma
                                                     sig
och ur bägaren

de sista
giftdropparna
landar på den
svarta tungan.

I ådrorna
blodet kokar upp

och genom
hudporerna . . .

röda bubblor
hittar vägen ut

- Som fångar de falska ljuden
                                                           tar dem i floden
   där blodbubblorna spricker
                 och de falska ljuden kvävs                                                              
i flodens djup
                                        därefter
                                           silentium