bakom de aldrig
sagda orden
skyler vi avskedets
bedövade andetag
förstummade av ogripbar smärta
når vi aldrig fram
till armar som en gång höll
i gränslös närhet

förtränger invärtes beröring
ljusa skuggor som nuddat
ondskans djupa hål
spelet fortgår i falsk fasad
spår suddas kallsinnigt bort

som om de aldrig fanns

försöker hålla fast
vid det redan förlorade
plåstrar om öppna sår
men endast blodet torkar

vidrört hjärta bultar
ömt av tacksamhet
ett lån av själsligt möte
som skalade bort mörkret
i ödmjukhets välvilja
utan avsikt att förgöra

krossades
i fall mot asfaltsbruk

när lånad tid förbrukats