antar att det är en
lång jävla bro mellan
känslor och förnuft för
jag ser fan ingen koppling

jag har aldrig andats så djupt
som den kvällen eller den omfamningen
för jag visste att det var sista chansen
att få andas in dig och hur mycket
jag än hatade dig den stunden
tog jag för mig så att det skulle räcka
tillls jag hittar något nytt att leva på


även om jag tar smällen nu
bränner det i mig att veta
hur jag flydde något jag aldrig
längtat efter så mycket

för hur fan kan jag älska och såra
så hårt på en och samma gång


kom hem nu
vi dras ner i saker vi aldrig
tidigare mött och mina tankar
är mina största mardrömmar
just nu och jag kan inte, det
går inte att stanna här längre
linjer töjs ut, murar sprängs


och även om vi avslutade det igår
kommer det inte ta slut på ett bra jävla tag
för mig