kan inte förneka att du faller igen
framför ögon som aldrig får blunda

mitt ansvar är att fånga upp
samla spillror som spridits
efter orkaners vilda efterfest

empatiska armar tappar grepp
moral bryts mitt itu

själv är jag så trasigt trött
duckar för din gråt

eldsjäl flyger inte jämt
vingarna brann upp

dina tyngder skär för djupt
orkar inte dig just nu
nekar min förpliktelse
räcker inte till

krocken är glasklart förutsedd
mot en vägg som står allt närmare

har inte brustit färdigt än
tar tid att tömma blod