hur du berörde mitt inre
tände himlens alla stjärnor

överlämnade godhet
utan baktankar
ren omtanke
utan skal

höll mitt mörker
med kraftens händer

en länk av kärlek
gav oss styrkan
men den slets sönder
av mina ord

ord blev vapen
i en aldrig
nödvändig strid

när tvivel präglar
en del av själen
när litenheten
blir minimal

svek är det som såren minns
blöder vid kärleks närhet

när känslor är som starkast
speglas minnen av övergivenhet
när masker av försvar
skyler min rädsla

det är då allt blir fel
det är då ord av tvivel
bränner dig

när det jag förfarat
blir en sann upplevelse

då jag förlorar dig