”Ja, just det. Det är en sak till som jag nog borde berätta för er” sa mannen bakom disken.
”Jaha. Vadå?” sa jag. Trummade mot bordsskivan, flackade med blicken.
”Alltså, den där lägenheten... den har inga fönster.”
”Vad menar du med inga fönster?”
”Den ligger liksom insprängd mellan två andra... två treor... jag vet inte hur dom tänkte när dom byggde... det är väl därför som den har stått tom så länge kan jag tänka mig... ingen vill ju bo utan fönster...”
”Jo, vi vill. Det passar utmärkt. Då slipper vi bli störda.”
”Ja, säger du det så...” Mannen bakom disken som inte hade lärt sig att säga fullständiga meningar räckte över två nycklar.
”Den ena går till tvättstugan... ni kanske behöver tvätta ibland...”

Jag hade fått pengar för att skriva en bok. Det var därför jag behövde en ny lägenhet. Det var för mycket som störde i den gamla. Telefoner som ringde, gräsklippare som väsnades, kompisar som ringde på dörren. Nu var det slut med det, ingen skulle få veta var vi bodde någonstans. Jag säger ”vi” för jag var ihop med en tjej som hette Marie-Sofie på den här tiden. Har ni förresten någonsin hört ett sånt märkligt namn? Jag hade hittat henne vid ett bord på en klubb, halv fyra på natten. Hon tyckte om att knulla. Jag tyckte om att knulla. Vi var som gjorda för varandra.

I början hände det att vi gick ut. Vi kunde gå på fester i andra lägenheter där vi satt i soffor och rökte hasch. Det var okej. Men vi tröttnade. Vi kom fram till att de där människorna inte hade någonting som vi behövde.

Marie-Sofie kunde sitta på sängkanten i flera timmar i sträck och blåsa rökringar. Hon var bra på det. Hon var bra på att knulla också. Vi knullade ganska mycket. När vi inte knullade så skrev jag och när jag skrev blåste hon rökringar.
Ibland åt vi också förstås. Vi hade köpt massor av konserver så vi inte skulle behöva gå ut och handla så ofta. Jag vet inget som är mer deprimerande än att handla.

Jag skrev på en skrivmaskin. Det kan tyckas löjligt men jag ville väldigt gärna att det jag hade skrivit skulle finnas på papper på en gång. Jag ville inte riskera att jag plötsligt skulle få för mig att radera allting.
Skrivandet blev med tiden allt viktigare för mig. Jag kunde sugas in i orden, drunkna i dem fullständigt. Marie-Sofie kunde komma fram till mig, luta sig över mig och liksom gnida sig. Jag tyckte det var hemskt irriterande det där gnidandet. Det hände att jag blev arg och knuffade undan henne så hon slog huvudet i väggen. Efteråt ångrade jag mig alltid och knullade med henne som tröst.


Det gick en tid. Jag vet inte hur länge. Tid hade inte särskilt stor betydelse i den där lägenheten. I alla fall var det en natt som jag vaknade och hade massor av idéer men när jag skulle sätta mig och skriva ner dem upptäckte jag att jag hade slut på papper i skrivmaskinen. Så jag började skriva på väggarna. När väggarna var fullklottrade skrev jag på golvet också. Till slut var hela lägenheten full med tecken, från golv till tak.
Det var då jag frågade Marie-Sofie om jag fick skriva på henne. Hon tyckte inte om det först men efter ett tag sa hon att det kändes bra. Jag hade en tuschpenna som jag skrev med, en orange tuschpenna. Jag skrev på hennes ben och på magen och på brösten och på ryggen. Till slut var även hon fullklottrad. Efter det knullade vi igen. Det kändes fantastiskt. Det var som att jag liksom knullade med orden och när jag kom sprutade jag min sperma på henne och gnuggade den sedan mot hennes hud.


Jag lämnade henne där. Lämnade henne ensam med mina ord som enda sällskap. Ibland kan jag se framför mig hur hon fortfarande sitter där på sängkanten, blåser rökringar i blindo och liksom famlar efter någon sorts väg ut.