Stort är livets hav, långa är dess stränder

Vida över dem har min farkost stävat
genom storm och stiltje
dag som natt

Till antalet många kan de hamnar räknas
vari jag ägnat uppehåll på min resa
min expedition
Dock har jag nu lämnat min sista för att segla mot fjärran
mot världar bortom det namngivna kända

bakom mig drunknar horisonten
framför mig gapar det ännu icke formgivna
absoluta orörda