du kan inte ge tillbaka åren
då tomheten undanhöll mitt ansikte

du kan aldrig ge svar på frågorna
som låg begravda under sårskorpor

du kan finnas nu
som du inte gjorde då

du kan inte ändra sanningen
men du kan förändra dig själv
ge mig det jag inte fick då

du höll aldrig yxan
men högg de svåraste slagen
genom att blunda
vända bort från mig

du lät mig ensam bekämpa skräcken
stirrade ensam i kallt tomt tak
höll mig inte när rädslan åt upp mig
du sov gott om natten
jag sov aldrig

du lät mig ensam ta steget ut i livet
med tyngsta bagage
du bar aldrig det åt mig
svor när jag gick fel väg
men du ledde mig aldrig rätt

barnet som aldrig lyckades
revolution utan gräns
barnet du lät förblöda
i ditt eget hem