- Var är du? Varför lämnar du mig ensam?

När sorgens smärta bedövar sinnet

när kärlekens eviga förbindelse störs,

av smärtans egocentriska galenskap;

- händerna bankar bröstet frenetiskt.

Medan tårarna faller
och synen blir suddigare;
spegeln visar

avspeglar

sanningen

som ej längre existerar . . .

innan den krossas
i tusentals spegelskärvor

- fragmenten av dåtidens lycka

som landar
och
tränger sig in
bit för bit
under huden.

Då kommer tröttheten,
och den fuktiga kudden
värmer; det kalla ansiktet.

Kroppen,

musklerna
sakta paralyserar
faller i sömnens dvala.

Den döde
då återvänder
smeker sinnet.
I hjärtats drömmar
den lever . . .

tills morgonens sol
bränner kroppen

och grymt påminner att
livet måste levas

att döda ska leva med de döda
och de levande ska leva med de levande
att livet ändå fortsätter!

Utanför fönstret träden står oberört
gräset smeker marken
molnen skyndar sig förbi.

Med gryningens ljus
avrättades de
gemensamma drömmar

förmultnade sakta bort
blev ett med vinden . . .

och hjärtat slutar aldrig att älska