Likt arkipelagens storm . . .

jag hittade min
hamn i din famn.

Säg mig, var färden mödan värd?

Förnekelsens besudlade verklighet
blev din hamn; från moralens storm.

Din enda sanning - paralogismen

- sällskapets syllogism . . .

Jag vet och jag förstår.

Din kärlek gjorde mig starkare.
Gav mig styrkan att uthärda;
- allt,
undgå stundernas paranoia.
¤
Havets vindar tystnade . . .

gryningen skådades

med nya ögon.

En ny färd började . . .