Prästen höll korum på byns lilla torg
Vi sjöng psalmen, Gud är oss en väldig borg
Sen bad vi för kungen, för fosterland kärt
För livet vi hade, vad det nu var värt

Marscherande stövlar på grusvägen fram
Kantad av björkarnas svartvita stam
Hästar, kanoner och kärror med krut
Arméer som rör sig har setts här förut

Fältet det böljade vackert i vind
Små vita moln på en himmel så trind
Led efter led stod vi stilla och såg
De bördiga fälten där rysslägren låg

Trummorna dunkar, kanoner ger fyr
I röken och rädslan jag känner mig yr
Hästarna frustar, med hovarna damma
Från ryss med musköt ser jag mynningens flamma

Kulan den river och krossar i lår
Jag skriker i smärta av såret jag får
Ljuden runtom mig dom tystnade snart
Min syn den blev suddig jag såg inte klart

Jag vakna vid kvällning på fältet igen
Jag sökte förgäves men fann ingen vän
Runtom mig fanns människor som såg ut att lida
Kan verkligen gud nånsin valt någon sida

Jag vet vem du är skrek jag ut i min vrede
Kysste mitt kors och bespottar den lede
Ditt bländverk har drivit mitt land ut i krig
Du tagit min kung ut på oärlig stig

Skadan det läkte, jag skeppades hem
Men såren i själen dom sitter där än
Jag tror ej dom någonsin kommer att hela
så allt jag kan göra är att minnena dela