har förnekat blod
som ännu droppar
från såren du öppnade
det största falska ögonblick

kanske det enda
men starkt nog att väcka
det som sövts ner av din ömhet

satt fast i dina ögon
begrundade tomt tårflöde
avsked förförde
mer än närhet

då borde vi gått

tvivel är starkare
än känslan ovan huden
fast jag med våld tvingar tilltron
att segra på nytt
kan inte förtränga
misstankars kraft

ditt värde var mätt i guld
slocknade bland
mörka moln
blev ett i mängden
av alla andra