hösten gör något med mig
det kanske är hur regnet piskar lika hårt här i västerås
som i resten av världen, kanske att det ser likadant ut från
mina ögon som från ditt fönster, vi kan dela något omedvetet
samma huttrande känsla när man säger hejdå till sommaren
hur alla löv faller på samma sätt varje år eller
hur hösten symboliserat dig i tre år nu, sen du tog slut
sen det inte fanns någon luft kvar av dig att andas
sen du inte delade lunga med mig längre eller hur hjärtat
hittar till sina egna slag runt den här tiden

hur mycket jag än darrar av kyla kan jag inte
skaka av mig vissa saker
inte dig heller