Regnig är dagen. Herr groda ska ta sitt första morgondopp då jag strosar förbi.
Huvudet böjs i en hälsning.
Plopp!


Tystnad.


Jag vandrar vid sidan av livet för att se om något kan tänkas hända.
En existens, sedan
en tanke om den fladdrar förbi.


Tyst berättar trädet sin saga då jag lutad står mot dess grova stam.
En bit framför mig ser jag vattenpölen, där i denna morgontimma glaspillror glänser från gårdagens framtid.
En suck letar sig fram.


Verkligheternas kollition,
det klarnar,
Illusionernas ifrågasättande,
tvivlets dimmiga skor,
de faller...


...och blir en droppe på ett av trädets grenar.



Välkommen!