De som är jag.

Jag som ser dem.

I min cirkel, för många önskningar om verkligheter.

Tomhet som....inte bottnar?
(För att bottna måste någon form av grund ha byggts upp).

Sanningen, som en oföränderlig grund,
med en yta som ständigt rör på sig.
Men ändast för att grunden tillåter tanken om det.

Saker förblir aldrig,
Kan vara.
Men aldrig,
stanna.

Mönster som bryts för dem som ej "ingår".
Mönster som man passar och de som anpassar en själv.

Ta itu med livet,
(sådant borde inte göras).






Stå där du kan existera med sand rinnande mellan fingrarna.
(- Det är då du lever).






Kära jag.